Just nu känner jag mig som den här killen. Huuur kan man ha så mycket grejer?! Jag vill ju se mig själv som minimalist, men jag får nog inse att så inte är fallet. Visserligen köper jag inte mycket, men jag slänger nästan aldrig något, man vet ju liksom aldrig när man kan vilja ha det nån dag. Många av mina favoritkläder är sånt som jag har köpt bara för att det var nåt med plagget jag gillade, men sen inte använt det på ett par år eftersom det liksom inte kändes redo. Men så den dag så kan det ju bara vara så rätt. Andelen kläder bland mina ägodelar är nog typ 5:1, om man inte räknar stora grejer som soffor och skåp. Nej, man kanske ska ta och bli nudist, då skulle nog mitt liv kunna bli minimalistiskt…

TRANSLATION:
Right now I feel kind of like this guy. Hooow can one have so much stuff?! I want to see myself as a minimalist, but I think I’m going to have to realize that is simply not the case. I don’t buy much, but the thing is I never throw anything away, you never know when you may want it one day. Many of my favorite pieces of clothing is stuff that I have bought because there was something about it I liked, and then not used it for a few years because it didn’t feel “ready.” But then, one day, it can just feel so right. My ratio of clothing to other stuff is probably 5 to 1, unless you count big stuff like sofas and cabinets. Maybe I should take up nudism, then maybe my life could be more minimalistic…